Toftaholm ett av Sveriges mest unika kulturhistoriska platser!
Toftaholm är känt för sitt vackra naturreservat. Fast mer unikt är platsens kulturhistoria, för hur många platser i Sverige kan erbjuda så mycket sammanhängande kulturhistoria genom årtusenden som Toftaholm. Vi vill påstå att Toftaholm är en av Sveriges mest unika och intressanta kulturhistoriska platser.
Människor har levt här allt sedan stenåldern och inom byn finns det mängder av lämningar från olika årtusenden och århundraden ända fram till idag. När man kommer körande längs landsvägen möts vi av Bronsåldersröset Älgarör som reser sig majestätiskt på sin höjd som markerar att detta är ett område med långa mänskliga traditioner. Den 3000 år gamla graven berättar att här ligger en av kommunens första hövdingar begravd. Den som besöker Toftaholm kommer möta spår av maktens födelse, vikingatid, vikingatåg, kristendomens intåg, spännande medeltid, svensk stormaktstid med stormän, försvarsanläggningar och slagfält och sist men inte minst en jord som brukats i flera tusen år fram till vårt moderna samhälle med laddningsstationer för elbilar. Lagans vattensystem via sjön Vidöstern gav föda men var framförallt en bra kommunikationsled. Långt fram i tiden gick det fortare och smidigare att färdas på vatten än på land och ån Lagan var den tidens europaväg. Toftaholms centralt viktiga placering gör att här finns minnen av fyra stora kommunikationsleder, vattenvägen, två äldre landsvägar och dagens moderna europaväg.
Bronsåldersröset Älgarör. Graven anlades för en hövding runt 1000 år innan kristi födelse. I mitten av graven finns en stenkista, kallad för hällkista där den döde ligger tillsammans med gravgåvor. I gravens ytterkanter kan det ligga fler gravar, så kallade sekundär gravar som kan vara från samma tid eller flera hundra år senare.
Direkt till väster intill vägen ligger Toftaholms järnåldersgravfält. De flest av de ca 100 gravarna är från yngre järnåldern under den tid som vi kallar vikingatiden. Lägg märke till den resta stenen som tyder på att det folk som levde här var kristnade under vikingatiden.
I Toftaholm finns det även en runsten från tusentalets början. Den talar om att människorna här har blivit kristnade under vikingatiden. Helt kristnade var man troligen inte i början, utan kristendomen och asatron levde säkert sida vid sida under en längre tid. Stenen ger även tecken på att folket från Toftaholm rest till England på vikingatåg.
Inte långt ifrån Toftaholm i Dörarp byggdes det en kyrka på 1200-talet. Inne i kyrkan finns målningar från 1500-talet. Här finns också krigsbyten från stormaktstiden som förts hem av Toftaholmsbor. Bland annat en av kyrkklockorna som erövrades i Ryssland.
Från 1400-talet finns Riksrådet Gustav Stenbocks sätesgård med det kraftiga stenhuset bevarat. Stenhuset fungerade som en maktsymbol till de underlydande bönderna. Men det var också en viktig försvarsanläggning där Riksrådet kunde sitta tryggt i orostider. Att döma av rasmassorna var byggnaden hög. Med tiden blev stenhuset omodernt och förlorade sitt försvarssyfte. Sätesgården flyttade då in på fastlandet till den plats där dagens herrgård är placerad. Assar Rohmans häradskarta från 1685 visar att borgen redan då stod som en ruin.
Enligt en sägen ska det finnas en hemlig gång från stenhuset till en av herrgårdens flyglar. Där ska Gustav Vasa ha tappat två guldringar under en flykt.
Toftaholm är känt för sina gamla ekar. Eken var för ett mycket viktigt träslag som användes till flottan och då särskilt till krigsflottan. Många av de gamla ekarna står ännu. Förr var det kronan som ägde ekarna och det var stränga straff om de olovligt höggs ner. En riktig kändisek är Smålandseken som stod intill den gamla landsvägen. Sedan många år ligger den ner och har ett drakliknade utseende. Om Smålandseken kunde tala så hade den berättat om hur kungligheter ända från Albrekt av Mecklenburgs dagar från slutet av 1300-talet passerat och mycket mer.
Försvarsanläggningen Tofta skans uppfördes 1657 av Per Brahe. Skansen är utformad som en stjärnform. Iden till utformningen hade Gustav II Adolf fått i Tyskland under det Trettioåriga kriget. Längs ån Lagan uppfördes under denna tid flera försvarsskansar som skulle hejda danskarna om de kom.
1657 väntade 50 dragoner i Tofta skans på att dansken skulle komma. Toftån skulle försvåra för danskarna att rycka fram upp mot skansen som ligger på en höjd. Till sitt försvar hade de två artilleripjäser. Murarna har troligen varit försedda med pålverk för att försvåra en stormning av skansen. Soldaternas förläggning ska varit dålig, med enbart mycket enkla riskojor som skydd mot regn och rusk. Någon strid vid Tofta skans blev det aldrig. Då Karl X Gustav fälttåg mot Danmark 1658 satte stopp för de danska planerna att invadera Sverige.
På många ställen i Toftaholm kan man se rester av förvaringsgropar intill äldre åkermarker. Förvaringsgropar som även i allmänt tal kallas för potatisgrop, har används från Bronsåldern och framåt.
Den gamla kvarnen intill Toftaån står som en symbol för ett jordbruk som funnits i byn under årtusenden.
Del av den gamla nerlagda landsvägen som går igenom Toftaholm. Lägg märke till den gamla gul/röda trafikstolpen i högra diket som förfarande finns kvar.
Bild från stenhusets ruin på herrgården, som idag är ett modernt och vackert hotell med restaurang i en fantastisk kultur- och naturmiljö.
I Toftaholm kan vi följa en samlad kulturhistoria genom årtusenden. Men tiden har inte stått still i byn, utan utvecklingen har hela tiden gått framåt och här kan vi uppleva den senaste tekniken i en unik miljö.